Okunnighetens slöja

När mitt hembryggeri kommer på tal händer det alltför ofta att folk kategoriserar mig som någon dussinaktig hembrännare. ”Anton han bränner ju själv…”, säger de och jag försöker på något hövligt och naturligt sätt tillrättavisa dem. Vet inte varför, men på något vis blir jag förnärmad och sårad. Jag vill ju inte verka löjeväckande högfärdig och framställa mig som någon borgerlig vinexpert med tillhörande scarf, men det finns faktiskt en viss stolthet i att jäsa sitt eget vin. (Ni som smakat på mina senaste alster kan dock med all rätt ifrågasätta denna rakryggade attityd.) Precis som det är mer nobelt att tillaga pizza hemmavid än att äta ute, är köpesvin en lika bekvämlighetsanpassad företeelse. Sedan slår det mig att pizza bakas bäst av håriga turkar i någon osig och skitig pizzeria, och inte hemma vid diskbänken. Och så föll det resonemanget.