Av tradition – kulturarv (Sverigedemokraternas anm.) – vet vi svenskar att norrmän är ena konstiga och oberäkneliga varelser. Men visste ni att våra grannar i väster säger ”tack för senast” när man möts, oavsett vad man gjorde eller när man sågs förra gången? Tack och lov hade Madelene i något löst ögonblick varnat mig för denna galenskap, varför jag inte totalt tappade hakan vid den gångna helgens 30-årskalas.
Norrmannen och jag möttes i förbifarten på en restaurang för ett år sedan och utväxlade några hastiga och ansträngda ord under någon enstaka minut. Men likväl, när vi åter möttes i helgen: ”Takk for sist!”. Hade jag inte varit lingvistiskt välgödd hade jag förmodligen trott att denna norrbagge varit världens ensammaste man, och att vårt möte verkligen berört honom, vilket är skrämmande och obehagligt för en känsloblockerad kontrollfreak från Sverige.
torsdag 25 november 2010
måndag 22 november 2010
Tram number seven to heaven
Jaha, då är det väl bara att börja använda solglasögon så man får vara i fred på stan (eller som man säger på internetska – WTF!!).
LÄNK
LÄNK
fredag 19 november 2010
Att laga den bästa av måltider men glömma att äta
I dag tvangs jag skratta åt mig själv och mitt förvirrade manér. Anledningen var att jag utan vidare missade, eller glömde bort, att kliva av bussen när jag åkte hem mot lägenheten. Hur fan lyckas man med något sådant? Jag var, rent fysionomiskt, klarvaken och tittade dessutom ut genom fönstret. Men en tanke på att kliva av bussen vid åsynen av mitt hyreshus? Nej, nej.
Så här går det när praktiken tvingar en att ha många bollar i luften och än fler studsandes inuti skallbenet. När jag blir stor kommer jag att avancera ytterligare en division och glömma att klä mig på morgonen.
Så här går det när praktiken tvingar en att ha många bollar i luften och än fler studsandes inuti skallbenet. När jag blir stor kommer jag att avancera ytterligare en division och glömma att klä mig på morgonen.
torsdag 18 november 2010
Nu är det dags att vända blad
Tanke som slog mig i universitetsbibliotekets ovanligt folktomma källare:
Tänk så många tankar som tänkts för att få fram alla dessa miljoner (?) böcker som nu tysta och ordentliga bara står uppställda på hyllorna. Tänk vilket jävla liv det skulle vara om alla dessa författare satt i samma lokal och skrev böckerna här och nu. En öronbedövande vägg av skrivmaskins- och tangentbordsanslag. Men eftersom många författare är socialt inkompetenta och utstuderade ensittare är detta en orimlig tanke.
Tänk så många tankar som tänkts för att få fram alla dessa miljoner (?) böcker som nu tysta och ordentliga bara står uppställda på hyllorna. Tänk vilket jävla liv det skulle vara om alla dessa författare satt i samma lokal och skrev böckerna här och nu. En öronbedövande vägg av skrivmaskins- och tangentbordsanslag. Men eftersom många författare är socialt inkompetenta och utstuderade ensittare är detta en orimlig tanke.
onsdag 17 november 2010
Gubbrock klär dig illa kära onsdagsmorgon
Reggaebusschauffören är välkänd bland gemene umebor. För er som är bosatt utanför korrekthetens och innebandyns förlovade högborg kan jag meddela att denna man spelar gungvänlig reggae på hög volym när han kör sina bussturer, vanligtvis helgkvällar och nätter. Tongångarna är mestadels uppskattade, särskilt när helgerna tillåtit resenärerna att trimma sina promillehalter.
Dagens busschaufför, en bister och något korpulent man i 50-årsåldern, hade också tagit tillfälle i akt att profilera sig genom att spela sina favoritskivor i bussen. Huruvida elektrifierad gubbrock i bluesformat var uppskattat hos de morgontrötta och stillsamma resenärerna förtäljer dock inte historien. Jag som delvis är uppfödd med Johnny Winter och Dave Edmunds tyckte emellertid att det stundtals svängde om den tonsatta gubbsjukan. Men när Hold the line med Toto plötsligt började ljuda i högtalarna övervägde jag att hoppa av några hållplatser i förväg för att tvångsvomera.
Dagens busschaufför, en bister och något korpulent man i 50-årsåldern, hade också tagit tillfälle i akt att profilera sig genom att spela sina favoritskivor i bussen. Huruvida elektrifierad gubbrock i bluesformat var uppskattat hos de morgontrötta och stillsamma resenärerna förtäljer dock inte historien. Jag som delvis är uppfödd med Johnny Winter och Dave Edmunds tyckte emellertid att det stundtals svängde om den tonsatta gubbsjukan. Men när Hold the line med Toto plötsligt började ljuda i högtalarna övervägde jag att hoppa av några hållplatser i förväg för att tvångsvomera.
torsdag 11 november 2010
Jäst i ditt liv informerar
Något som sällan hörs i debatten kring burkans eventuella fördelar är dess positiva effekter vid förekomsten av munsår. Enligt en undersökning som Jäst i ditt liv tagit del av handlar det inte bara om burkans egenskap att dölja munsåren visuellt, utan även – och kanske främst! – ligger dess vinning i att smittspridningen reduceras med 38 %, förutsatt att materialet är av siden. Polyester tenderar, enligt studien, däremot att framkalla kallbrand, öroninflammation och stympning.
måndag 8 november 2010
Senaste händelserna – orsak och verkan
Gick ut på krog i Arvidsjaur. Träffade hela Sorsele.
Köpte energidryck på Dollarstore. Fick munsår.
Insåg att det snart är praktik. Fick panik.
Köpte energidryck på Dollarstore. Fick munsår.
Insåg att det snart är praktik. Fick panik.
fredag 5 november 2010
Pulka på glid (signerat Janne Josefsson)
Här i Arvidsjaur är det regelrätt vinter. Minusgrader, mörkt och ett rejält lager med snö. Helst skulle man vilja dra på sig ett par galonbyxor och gräva grottor och åka pulka. Men det går dessvärre inte. Jag äger ingen pulka.
Så, varför äger jag då ingen pulka?
Svaret på frågan placerar de flesta skandalrubriker i skuggan. Glöm Dawit Isaak, Bjästaskolan och baltutlämningen. Det ni nu ska få bevittna är hur en av Sveriges största medieaktörer våldtar och duperar en helt vanlig och försvarslös konsument och privatperson.
Våren 2008 anordnade Aftonbladet ett onlinespel vid namn Pulka-vm. Över 10 000 spelare deltog och snabbaste spelaren belönades med en weekend till Åre, medan de 20 bästa skulle få en rosa Sportbladet-pulka som pris. Jag ägnade säkerligen en timme varje dag åt detta spektakel och spelade tills jag fick kramp i fingrarna. Jag blev dock bättre och bättre, och till slut, när tävlingen kommit till sin ända återfanns mitt namn på 18:e plats.
Dagarna gick.
Ingenting hördes från Aftonbladet.
Inget mail.
Ingen pulka på posten.
Efter att jag tålmodigt väntat hela sommaren tog jag den 14 september 2008 saken i egna händer och kontaktade själv Aftonbladet. Följande utdrag visar denna mailkorrespondens som sträckte sig över några enstaka dagar hösten 2008. Personuppgifter har i sann journalistisk anda anonymiserats.
---
Till:
lasarservice@aftonbladet.se
Hej!
I våras tillbringade jag oändligt många timmar framför ert Pulka-VM. Till slut fick jag nöja mig med en 18:e plats. Ingen fjällresa, men jag kände mig nöjd eftersom jag skulle få stoltsera med en rosa sportbladet-pulka framöver. Frågan är var den är. Ni har ju inte ens meddelat mig. Här uppe i Norrland är det snart pulkaväder.
MVH
Anton *******
Användarnamn i Pulka-VM: *****
---
Från:
"Pär Jansson" <******@blickevent.se>
Till:
anton_*******@yahoo.se
Kopia:
par.*********@aftonbladet.se
Hej Anton
Det är klart att jag ska ordna en pulka till dig.
Maila mig din adress så jag vet vart vi ska skicka den.
Hoppas vi syns i pulka backen i vinter.
Med vänliga hälsningar
Pär"pärtan"*******
P.s min mailadress är ******@blickevent.se
---
Till:
"Pär *******" <******@blickevent.se>
Hej!
Du kan skicka den till:
Anton *******
Istidsgatan **
90655 UMEÅ
Då blir det att öva hela vintern :)
Tack för hjälpen!
/Anton
---
Från:
"Pär *******" <******@blickevent.se>
Till:
"Anton *******"
Hej Anton
Jag fixar detta i morgon till dig så du kan börja träna direkt.
MVH
Pärtan
---
Visserligen vet jag att posten inte är vad den en gång varit. Men dryga två år för att leverera en lättviktig pulka? Nja, det låter högst osannolikt. Istället bör man nog se detta som ett bevis på hur Aftonbladets systematiskt och tämligen implicit urinerar på sina konsumenter.
Nu ska jag sälja min snyfthistoria till Expressen.
Så, varför äger jag då ingen pulka?
Svaret på frågan placerar de flesta skandalrubriker i skuggan. Glöm Dawit Isaak, Bjästaskolan och baltutlämningen. Det ni nu ska få bevittna är hur en av Sveriges största medieaktörer våldtar och duperar en helt vanlig och försvarslös konsument och privatperson.
Våren 2008 anordnade Aftonbladet ett onlinespel vid namn Pulka-vm. Över 10 000 spelare deltog och snabbaste spelaren belönades med en weekend till Åre, medan de 20 bästa skulle få en rosa Sportbladet-pulka som pris. Jag ägnade säkerligen en timme varje dag åt detta spektakel och spelade tills jag fick kramp i fingrarna. Jag blev dock bättre och bättre, och till slut, när tävlingen kommit till sin ända återfanns mitt namn på 18:e plats.
Dagarna gick.
Ingenting hördes från Aftonbladet.
Inget mail.
Ingen pulka på posten.
Efter att jag tålmodigt väntat hela sommaren tog jag den 14 september 2008 saken i egna händer och kontaktade själv Aftonbladet. Följande utdrag visar denna mailkorrespondens som sträckte sig över några enstaka dagar hösten 2008. Personuppgifter har i sann journalistisk anda anonymiserats.
---
Till:
lasarservice@aftonbladet.se
Hej!
I våras tillbringade jag oändligt många timmar framför ert Pulka-VM. Till slut fick jag nöja mig med en 18:e plats. Ingen fjällresa, men jag kände mig nöjd eftersom jag skulle få stoltsera med en rosa sportbladet-pulka framöver. Frågan är var den är. Ni har ju inte ens meddelat mig. Här uppe i Norrland är det snart pulkaväder.
MVH
Anton *******
Användarnamn i Pulka-VM: *****
---
Från:
"Pär Jansson" <******@blickevent.se>
Till:
anton_*******@yahoo.se
Kopia:
par.*********@aftonbladet.se
Hej Anton
Det är klart att jag ska ordna en pulka till dig.
Maila mig din adress så jag vet vart vi ska skicka den.
Hoppas vi syns i pulka backen i vinter.
Med vänliga hälsningar
Pär"pärtan"*******
P.s min mailadress är ******@blickevent.se
---
Till:
"Pär *******" <******@blickevent.se>
Hej!
Du kan skicka den till:
Anton *******
Istidsgatan **
90655 UMEÅ
Då blir det att öva hela vintern :)
Tack för hjälpen!
/Anton
---
Från:
"Pär *******" <******@blickevent.se>
Till:
"Anton *******"
Hej Anton
Jag fixar detta i morgon till dig så du kan börja träna direkt.
MVH
Pärtan
---
Visserligen vet jag att posten inte är vad den en gång varit. Men dryga två år för att leverera en lättviktig pulka? Nja, det låter högst osannolikt. Istället bör man nog se detta som ett bevis på hur Aftonbladets systematiskt och tämligen implicit urinerar på sina konsumenter.
Nu ska jag sälja min snyfthistoria till Expressen.
måndag 1 november 2010
Omänskliga orättigheter och kenyanska toppluvor
I dag på bussen från Arvidsjaur slog sig en man ner vid min sida. Han noterade att jag läste några vetenskapliga artiklar och frågade på engelska vad jag pluggade till. Efter att jag lite anspråkslöst förklarat mitt programval och tillika yrkesval började han med sin livshistoria.
Det visade sig att han kommer från Kenya, har en gedigen utbildning inom ekonomi och redovisning och arbetat aktivt och ideellt till förmån för mänskliga rättigheter i hans hemland. Det sistnämnda visade sig dock vara anledningen till att han just idag återfanns på en bus mellan Boliden och Skellefteå, en bister måndag i november, i ett inte alltför färgsprakande land kallat Sverige.
Den lilla human rights-grupp han tidigare tillhört, som exempelvis arbetade med att uppmärksamma barnarbete på plantagen, hade under den senaste tiden blivit allt mindre. Inte för att medlemmarna hade tröttnat och lämnat organisationen. Nej, istället försvann de under mystiska omständigheter och påträffades döda, med ”självmord” som förklaring i den offentliga statistiken. När sedan även polisen visade sig inneha personliga uppgifter om dessa medborgare, valde min nyblivna vän att lämna sitt land för drygt en vecka sedan.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg. Men jag antar att sådana här historier ger oss perspektiv på tillvaron. Och att det därmed känns ganska förmätet att oroa sig för sådana petitesser som morgondagens tenta.
Det visade sig att han kommer från Kenya, har en gedigen utbildning inom ekonomi och redovisning och arbetat aktivt och ideellt till förmån för mänskliga rättigheter i hans hemland. Det sistnämnda visade sig dock vara anledningen till att han just idag återfanns på en bus mellan Boliden och Skellefteå, en bister måndag i november, i ett inte alltför färgsprakande land kallat Sverige.
Den lilla human rights-grupp han tidigare tillhört, som exempelvis arbetade med att uppmärksamma barnarbete på plantagen, hade under den senaste tiden blivit allt mindre. Inte för att medlemmarna hade tröttnat och lämnat organisationen. Nej, istället försvann de under mystiska omständigheter och påträffades döda, med ”självmord” som förklaring i den offentliga statistiken. När sedan även polisen visade sig inneha personliga uppgifter om dessa medborgare, valde min nyblivna vän att lämna sitt land för drygt en vecka sedan.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg. Men jag antar att sådana här historier ger oss perspektiv på tillvaron. Och att det därmed känns ganska förmätet att oroa sig för sådana petitesser som morgondagens tenta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
