Angela – The Stalker

Det är inte ofta en lärarstudent tvingas upp så tidigt som 07.00, men i morse var ett sådant undantag. Med frusen och chockvaknad kropp irrade jag runt i lägenheten, helt omedveten om att jag nynnade på Ted Gärdestads Angela. Hela morgonen gick den på repeat i min hjärnlob. Det var fullständigt omöjligt att göra sig av med denna Angela, som var alldeles för klämkäck för en kall och tidig oktobermorgon.

Det sägs ju att Paul McCartney vaknade upp en morgon och upptäckte att han drömt Yesterday, och således skrivit en av historiens största poplåtar i sömnen. Och vad får jag? Den oundvikligt existerande Angela av Ted Gärdestad.

Den tyckande generationen

Sifo spamar mig med diverse opinionsundersökningar. Vissa sektioner är fullständigt horribla och tvingar en att räkna upp alla vitvarukedjor som man besökt den senaste månaden eller kryssa för hur ofta man läser någon totalt okänd fitness-tidning. Andra delar är desto intressantare och behandlar attityder och dylikt.

Så varsågoda. Här har ni mig. Naken och sällsynt utlämnad kastar jag mig ut i cybervärlden med huvudet före!

(Ja, detta är ett förklätt syntest.)

Nu marscherar jag taktfast bakåt, fast framåt ändå

I går lurades jag att under Nolias skivmässa utöka min Pavement-samling och således inhandla mina första skivor på ungefär 5 år. Förutom några plattor som den givmilde Madelene skänkt mig i present har min musikkonsumtion alltså inskränkt sig till enbart illegalt nerladdade stycken under denna period. Förutom moraliska aspekter måste jag säga att musik i mp3-format är torftigt och förbannat opersonligt. Därför kändes det konkret befriande att hålla i ett skivfodral och använda eject-knappen på stereon. Snart överger jag helt ettor och nollor till förmån för LP-skivor.

Ja, jag har läst Matematik C, men blev jag en bättre människa för det? Nej, möjligen marginellt bättre på luffarschack!

Höjden av snålhet måste väl ändå vara att invänta summan för att därefter bestämma sig för kort- eller kontantbetalning, i syfte att öresutjämna optimalt . Exempelvis ger priset 105,30 kontantpriset 105,50, varför en modern kortdragning förefaller optimalt just i denna situation. Är priset däremot 105,20 bör man istället plocka fram den hederliga sedelbunten och fynda varorna för 105 kronor jämnt.

Snålt, säger ni? Kanske det, men låt oss räkna lite först. Anta att vi handlar något minst en gång per dag och att vi genom denna metod tjänar 10 öre per transaktion (möjligen är detta i underkant). På en vecka har vi då skrapat ihop 70 öre, på en månad 3,10 kronor och på ett år 36,50. Om man tillämpar denna metod mellan åldrarna 17 och 65 år kan man lagom till pensionen stoltsera med hela 1752 kronor i den antika spargrisen. Trots åderförkalkning, struma och reumatism kan vi då alltid trösta oss med att vi kan köpa en sån här!

Hissnande upptäckter

Hissen i vårt hus stoltserar som så många andra hissar med en enorm spegel på ena väggen. Varje gång jag är ensam i detta utrymme kommer jag på mig själv med att tvångsmässigt stå och glo i denna glasskiva. Ofta gör jag också reflexmässiga och fåniga grimaser, som för att säkerställa mig om att min motorik fortfarande fungerar. Där står jag trollbunden i några sekunder tills jag vaknar upp ur hypnosen och undrar vad fan jag sysslar med, och hoppas att det bakom spegeln inte finns en kamera eller ett rum som i polisfilmer.

Och apropå hissar. I ren sommartristess skrev jag och Johannes en gång en lapp som skulle bringa lite samhörighetskänsla i huset och hissen, samtidigt som tillfälle kunde ges att sälja bort lite gamalt bråte. Vad jag vet dök ingen upp.

Sjukdomligheten i 3D

När man var liten fanns det många fördelar med att vara sjuk. Även om jag gillade skolan var det med en spänningsfylld befrielse jag inkasserade några dagars giltig frånvaro. Tiden fördrevs effektivt med några VHS-band som visade gamla avsnitt av Räddningspatrullen och Luftens hjältar, samtidigt som jag konsumerade en ansenlig mängd läsk och tilltugg. När det sista bandet nått sitt slut startade jag familjens 486:a med intryckt turboknapp och spelade Wolfenstein 3D tills ögonen blödde.

Nuförtiden är det mest jobbigt, kan inte direkt se charmen med hela spektaklet. Vuxen och duktig googlar jag fram symptomen för svininfluensan istället.

En ursäkt i tredje person

Efter att Madelene genomlidit ytterligare en åtta timmars lång arbetsdag kommer hon dessutom att köra 25 mil i riktning till sin stora kärlek. Den stora kärleken har inte haft en lika mödosam dag. Som lärarstudent har han fått leka bort tre och en halv timme av sitt liv, dock under den tveksamma etiketten akademiska studier, för att sedan slentriansurfa bort resterande del av eftermiddagen.

När Madelene utpumpad och kärlekskrank anländer till lägenheten kl 19.53 finns där ingen Anton. Det lilla svinet har beslutat sig för att spendera kvällen på Carlshem med sin hemmabryggd och sina klasskamrater.

Och Madelenes enda tröst är några falsksjungande idoler.

Häst i ditt liv

På ett tangentbord är steget mellan ett ”j” och ett ”h” bara 1 mm. (1 mm är också exakt en tredjedel av Lutricia McNeals glugg mellan framtänderna, men det har ingenting med saken att göra.) Och eftersom jag långsamt glidit ifrån mina älskvärda jäshinkar skulle jag mycket väl kunna byta fokus. Ett slags paradigmskifte, för att svänga med äckligt vetenskapliga begrepp.

Hädanefter kommer bloggen enbart att fästa uppmärksamheten på muskulösa och spänstiga travare. Häst i ditt liv är det nya, det lite mera spännande, det aningen nördigare men ack så mustiga forumet om Åke Svanstedts ryamatta och tillika livskamrat; hästen. Vem kan egentligen motstå 500 kilo graciös perfektion och fullblod?

Till farmors egna Blue Hawaii – med två Stesolid och Christer Sjögren

Farmor är som vilken farmor som helst, i ett avseende. Hon gillar Christer Sjögren. Därför möts man av en utriven tidningssida med dansbandskungens patenterade leende just innanför farmors ytterdörr. Huruvida hon vet vad hårdrock är för något låter jag dock vara osagt.

Mitt svarta handikapp – kaffe som en social konstruktion

Mina kunskaper om kaffeorienterade drycker är pinsamt obefintliga, vilket också gjort att jag i slutändan är mest förtjust i den mest renodlade formen, nämligen svartkaffe. Inga krusiduller. Men i helgen tyckte Madelene minsann att jag kunde bemöda mig att beställa något lite festligare. Jag begrundade tavlan som föreslog oräkneliga varianter av cappuccinos och latter (vad det nu heter i plural), utan att veta vad som egentligen utmärker de olika sorterna. Till slut föll mitt val på en espresso, det kändes bekant och hyfsat neutralt.

När vi väl fick in våra koffeinspäckade beställningar tackade jag sedvänligt baristan, för att sedan frågande titta ner i en minimal kaffekopp fylld med 2cl kolsvart vätska. Är det ett skämt? Dolda kameran? Jag har dock alltid varit smärtsamt kalkylerande i sociala situationer, varpå jag givetvis låtsades som om jag visste precis vad jag beställt, och att det skulle bli vansinnigt gott med en espresso. ”Åh, som jag har längtat, tack tack…”

Det smakade givetvis förjävla illa och Madelene tvingades (eftersom jag inte vågade överge min stolthet) gå och späda ut det odefinierbara med mjölk. Resultatet blev en kall och besk dryck som jag bittert tvingade i mig.

Nå, över till er världsvana. Ska man dricka espresson som den är? Det är väl ändå inte meningen, eller?

Guldkorn i nudelsoppan

När man kommit ur en intensiv pluggperiod med livet i behåll uppskattar man plötsligt vardagliga ting som man annars tar för givet. Mat enligt tallriksmodellen, skinande diskbänk och möjlighet till slösurfning. Men det här med Idol kommer jag däremot aldrig att förstå.

Jag slår mig själv om jag nu vill, det värker mer att tänka till

Jag och Pierre Bourdieu skriver hemtenta, så kom inte med dreglande krav på underfyndiga blogginlägg.

Daniels bror Henrik – rekommenderad från 18 år

I dag såg jag Broder Daniel Forever, en lågtempo-rulle som spelades in i samband med gruppens känsloladdade avskedsspelning förra sommaren. Givetvis finns det många intressanta trådar att dra i vad gäller fenomenet Broder Daniel, men i dag väljer jag att bara greppa en liten utstickande tåt.

Jag ser alla dessa stjärnögda och svartsminkade tjejer gråta ut sin förtvivlan vid konsertens avslutningsnummer, och plötsligt känner jag mig naket tudelad. Jag har nämligen själv varit där. Varken gråtande, sminkad eller lika hängiven, men där var jag. Hultsfred 2004 och fyra BD-skivor i bokhyllan går inte att förneka.

Som Rob Gordon i High Fidelity sa: Folk oroar sig över att ungdomar ser på våldsamma filmer, men ingen bryr sig om att de lyssnar på tusentals låtar om brustna hjärtan, ångest och depression.

Bilden av de gråtande fjortisarna närmast scenen är numera fastetsad och förevigad i och med dokumentären. Och jag undrar om de inte, likt avdankade porrskådisar, kommer att ångra sig senare i livet. ”Mamma är inte det där du?”, undrar Kalle 5 år i videobutiken.

Vardagens skorpvälling

I morgon står en riktig klassiker på programmet: Salstentamen, med allt vad det innebär. Jag är dock lite besviken på tentans ringa tidsomfattning. En riktig salstentamen är en näringsfattig pärs på åtminstone fem timmar. Nåväl, vi får gotta oss åt det lilla som bjuds.

Hur ska jag då avsluta detta vardagstriviala inlägg? Givetvis med farmors ocensurerade handlingslapp. Exklusivt för Jäst i ditt liv, vägen till 38 kilo och skörbjugg.

- Kupévärmare
- Neutral schampo (parfymfri)
- 2 skorp-paket
- 3 mariekex
- Hallonkräm
- Äppelmos
- 5 Läkerol
- Mjölk
- Tuggummi

En sång, för alla dom

Studentlivet är i mångt och mycket en välbehövlig tomgångskörning, en stillsam stålsättning inför det stora livet och alla dess måsten. Att youtubea bort en hel dag är inget annat än ett tidsbegränsat privilegium studenten bör utnyttja, för snart kan det vara för sent.

Men det finns väl fler faser i livet? frågar den konventionelle. Den förutbestämda cykeln säger att man snart huserar i villa tillsammans med fru, barn och tre odrägliga papegojor (som de nästan lika odrägliga barnen tjatat till sig en vanlig grå oktobermorgon). Detta i kombination med ett heltidsjobb är en gynnsam grogrund för min latenta utbrändhet och tankspriddhet. Jag är tämligen övertygad om att jag, i denna situation, kommer att göra fantastiska blunders, pinsamma tabbar icke värdig en fullfjädrad familjefar och högaktad lärare. Jag kommer garanterat tanka diesel i familjens etanoldrivna Passat och sedan glömma mig själv på dagis.