Hissnande upptäckter

Hissen i vårt hus stoltserar som så många andra hissar med en enorm spegel på ena väggen. Varje gång jag är ensam i detta utrymme kommer jag på mig själv med att tvångsmässigt stå och glo i denna glasskiva. Ofta gör jag också reflexmässiga och fåniga grimaser, som för att säkerställa mig om att min motorik fortfarande fungerar. Där står jag trollbunden i några sekunder tills jag vaknar upp ur hypnosen och undrar vad fan jag sysslar med, och hoppas att det bakom spegeln inte finns en kamera eller ett rum som i polisfilmer.

Och apropå hissar. I ren sommartristess skrev jag och Johannes en gång en lapp som skulle bringa lite samhörighetskänsla i huset och hissen, samtidigt som tillfälle kunde ges att sälja bort lite gamalt bråte. Vad jag vet dök ingen upp.