När vi väl fick in våra koffeinspäckade beställningar tackade jag sedvänligt baristan, för att sedan frågande titta ner i en minimal kaffekopp fylld med 2cl kolsvart vätska. Är det ett skämt? Dolda kameran? Jag har dock alltid varit smärtsamt kalkylerande i sociala situationer, varpå jag givetvis låtsades som om jag visste precis vad jag beställt, och att det skulle bli vansinnigt gott med en espresso. ”Åh, som jag har längtat, tack tack…”
Det smakade givetvis förjävla illa och Madelene tvingades (eftersom jag inte vågade överge min stolthet) gå och späda ut det odefinierbara med mjölk. Resultatet blev en kall och besk dryck som jag bittert tvingade i mig.
Nå, över till er världsvana. Ska man dricka espresson som den är? Det är väl ändå inte meningen, eller?
5 kommentarer:
Tror det ska vara så... men du krusiduller.. det kallade vi de krumelurer som vi gjorde när vi var så... man tog stjälkarna från maskrosor och skivade dem på längden och la i en hink med vatten.. då blev det krusiduller.. har faktiskt ingen aning vad man skulle ha dem till men de såg onekligen festliga ut..
Min spontana tanke är, hur starkt är det egentligen och vad händer om man dricker typ 20 st espresso?
Ännu en sak att lägga till to-do-listan.
Jodå, så ska den drickas! Fantastiskt gott - dessvärre över för kvickt
Har man svårt att gå från den sedvanliga svarta koppen kaffe, kan man på vissa ställen beställa en "high black", dvs. svart kaffe i ett högt kaffeglas, med en espresso ovanpå. Det är oerhört mycket bättre än alla blaskiga mjölk/grädd-kaffedrinkar.
Ja, där ser man. När man väl lärt sig att dricka kaffe, uppenbarar sig något av en elitdivision i espresso-ligan. Bara att öva.
Skicka en kommentar