Lagerrensning p.g.a. omlokalisering av fabrikslokal

Jag har tidigare här på bloggen stoltserat med mitt högst välfyllda och rymliga barskåp. Nu visade det sig att jag trots ett ihärdigt engagemang inte lyckats dricka upp tillräckligt mycket innan den inofficiella bäst före-märkningen nåddes. I samband med flytten tog jag det svåra beslutet att hälla ut allting i slasken, förutom tre flaskor ingefärsvin vars höga alkoholhalt torde konservera fanskapet någorlunda.

Med nedstämda anletsdrag lät jag uppskattningsvis 20 timmars arbete sippra ner i underjorden. Ibland är det tuffa dagar på jobbet.

Mitt liv som lokalvårdare – del 4

För ett tag sedan städade jag kyrkan, vilket bland annat innebär ogudaktigt många kvadratmeter dammsugning. Det hade tydligen varit vigsel eftersom golvet på sina håll täcktes av riskorn, uppskattningsvis av standardutförande, ej jasmin eller basmati alltså. Men, nu till min fråga: när kom denna exotiska tradition till Sverige? Borde inte vi norrlänningar kasta något genuinare, såsom tjälskadade potatisar på brudparet, istället för importerat hittepå? Eller åtminstone veva iväg några begagnade snusprillor av ädlaste valör.

Mitt liv som lokalvårdare – del 3

Det är en skör gräns mellan prestigelöshet och likgiltighet. (Tänkt av en lite för trött golvkosmetolog, en lite för grå måndag.)

Longing for balkong och sockersweet skit (Det här med högtraveri är förbi)

Vi gassar på balkongen för första gången (!) i sommar. Madelene dricker vatten och läser Aktiv träning medan jag okynnesäter dumlekakor och sörplar sockerberikat snabbkaffe. Jag är emellertid utrustad med en avundsvärd ämnesomsättning, vilket gör att jag dagligen kan ägna mig åt sådana här rackartyg. Kostcirkeln sluts i samband med lördagens, och sålunda kvällens, obligatoriska chipspåse.

Mitt liv som lokalvårdare – del 2

Det talas om röten. För några dagar sedan, på en arbetsplats jag rutinmässigt vårdade, konfronterade en i personalen mig och började beklaga sig över den stundande rötmånaden. Jag som trodde detta fenomen var reserverat för vidskepliga gummor som spår väder med lilltån, men denna människa var kring 35 och hade i övrigt inga synliga defekter.

Vill bara meddela läsare av Jäst i ditt liv att undertecknad inte tror på rötmånaden och att kylskåp är en tämligen användbar pryl.

Mitt liv som lokalvårdare – del 1

I ett av husen där jag utför trappstädning är hissen tillverkad av ett företag vid namn ”Schindlers Hiss”. Det tyckte jag var lite lustigt, samtidigt som jag funderar över om bolaget etablerades innan eller efter filmen.

Tonight, I’m a rock ’n’ roll star

Prolog (med viss intertextualitet)
Jag hade en gång ett band, med trummor och bas och gitarr. Men det var för länge sen. Så länge sen.


---

Trots min skrala inställning till hemvändarhelgen gick jag ändå ut i går. Logdans och tafflig karaoke kostar i Arvidsjaur 170 kr, vilket torde uppfattas som ocker i nyktert tillstånd men som är helt acceptabelt med rödvin i blodet.

Kvällen var helt ok, men jag beslutade mig för att vandra hem vid 01.40. Väl ute ur området är det någon som vänder sig om och ropar ”Darwin?”. Det är ungefär 8 år sedan mitt band Darwin gjorde sin första spelning i Arvidsjaur under det så kallade Megarock. Drygt 2700 dagar senare träffar jag alltså en människa som uppenbarligen minns oss och enligt honom själv även rankar vår skiva som top 5, någonsin!

Han citerade låttexter, sjöng favoritpartier, spelade lufttrummor och imiterade riff med en rungande frenesi. Han lovprisade även vår scenshow och påminde mig om de bröd vi rostade på scenen och sedan kastade ut i publikhavet. Själv fick han dock inte ta del av toasten, vilket jag så här 8 år senare bara kunde beklaga.

Jag måste medge att jag blev ganska tagen av det här. Med lite distans inser jag att vår musik i sina sämsta stunder är ohälsosamt naiv och pubertal, men samtidigt är jag en gnutta stolt över att vi synbarligen satt något slags intryck på några tappra själar.

Som tack för att undertecknad fick känna sig som en rockstjärna i några minuter hjälpte jag min beundrare och hans underhuggare att planka in på området.

Klockan var då 01.55. Och jag var glad.

Jag kanske loggar ut innan jag ens loggat in

Efter nära fem veckor utan internetuppkoppling kom så äntligen abonnemanget igång i går kväll. (Här skulle jag kunna orera i cirka 1300 ord om hur i helvete det kan ta så lång tid när året är 2010, men det gör jag alltså inte.)

När jag nu tänker efter har det varit ganska skönt utan internet. Och i anslutningens stund har jag nu drabbats av en redig uppdateringsbaksmälla och ångest över hur mycket jag missat och nu tvingas ta igen. Det känns överväldigande.

Exempel på saker jag ligger efter i:

• Musik – vilka har släppt nytt etc.
• Transferrykten i fotbollen
• Bloggar jag tvångsmässigt brukar slentrianläsa

Jag kanske säljer min dator och köper en vävmaskin och en nyckelharpa istället.

---

I kväll har Madelene återträff med sin gamla högstadieklass här i Arvidsjaur. Med Sorsele som uppväxtort slipper man minsann sådant, såvida inte inbjudning och dylikt är kanaliserat till djävulens efterbörd, även kallad Facebook. Hur som helst är det hemvändarhelg även i Sorsele, varför jag förnuftsmässigt borde åka dit och hänge mig åt alkoholen och gamla roller. Men i sanningens stavelser känner jag knappt någon längre i Sorsele.

Så nu sitter jag här.
Internet är inte så dumt i alla fall.