Efter nära fem veckor utan internetuppkoppling kom så äntligen abonnemanget igång i går kväll. (Här skulle jag kunna orera i cirka 1300 ord om hur i helvete det kan ta så lång tid när året är 2010, men det gör jag alltså inte.)
När jag nu tänker efter har det varit ganska skönt utan internet. Och i anslutningens stund har jag nu drabbats av en redig uppdateringsbaksmälla och ångest över hur mycket jag missat och nu tvingas ta igen. Det känns överväldigande.
Exempel på saker jag ligger efter i:
• Musik – vilka har släppt nytt etc.
• Transferrykten i fotbollen
• Bloggar jag tvångsmässigt brukar slentrianläsa
Jag kanske säljer min dator och köper en vävmaskin och en nyckelharpa istället.
---
I kväll har Madelene återträff med sin gamla högstadieklass här i Arvidsjaur. Med Sorsele som uppväxtort slipper man minsann sådant, såvida inte inbjudning och dylikt är kanaliserat till djävulens efterbörd, även kallad Facebook. Hur som helst är det hemvändarhelg även i Sorsele, varför jag förnuftsmässigt borde åka dit och hänge mig åt alkoholen och gamla roller. Men i sanningens stavelser känner jag knappt någon längre i Sorsele.
Så nu sitter jag här.
Internet är inte så dumt i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad är grejen med att hata Facebook egentligen? Använd det eller använd det inte. Behöver inte vara svårare. Väl?
Kanske det, men jag har alltid haft svårt för fårskockens beteende. Men visst, själv använder jag internet och telefon precis som alla andra.
Fan vad du är mainstream.
Och det plågar mig.
Skicka en kommentar