Jag hade en gång ett band, med trummor och bas och gitarr. Men det var för länge sen. Så länge sen.
---
Trots min skrala inställning till hemvändarhelgen gick jag ändå ut i går. Logdans och tafflig karaoke kostar i Arvidsjaur 170 kr, vilket torde uppfattas som ocker i nyktert tillstånd men som är helt acceptabelt med rödvin i blodet.
Kvällen var helt ok, men jag beslutade mig för att vandra hem vid 01.40. Väl ute ur området är det någon som vänder sig om och ropar ”Darwin?”. Det är ungefär 8 år sedan mitt band Darwin gjorde sin första spelning i Arvidsjaur under det så kallade Megarock. Drygt 2700 dagar senare träffar jag alltså en människa som uppenbarligen minns oss och enligt honom själv även rankar vår skiva som top 5, någonsin!
Han citerade låttexter, sjöng favoritpartier, spelade lufttrummor och imiterade riff med en rungande frenesi. Han lovprisade även vår scenshow och påminde mig om de bröd vi rostade på scenen och sedan kastade ut i publikhavet. Själv fick han dock inte ta del av toasten, vilket jag så här 8 år senare bara kunde beklaga.
Jag måste medge att jag blev ganska tagen av det här. Med lite distans inser jag att vår musik i sina sämsta stunder är ohälsosamt naiv och pubertal, men samtidigt är jag en gnutta stolt över att vi synbarligen satt något slags intryck på några tappra själar.
Som tack för att undertecknad fick känna sig som en rockstjärna i några minuter hjälpte jag min beundrare och hans underhuggare att planka in på området.
Klockan var då 01.55. Och jag var glad.
2 kommentarer:
OMG! OMG!
Kommer du ihåg Kalle (eller vad han nu hette) från Arjeplog?
Var ute på Beale street, Memphis igår helt galet cool. Liveband överallt.
Ah, just det... Kalle var ju överallt. Vet fortfarande inte om han gillade oss eller om han bara drev med oss.
Se till att lapa i dig ordentligt av USA.
Skicka en kommentar