”One time at bandcamp…”

Eftersom vi sällan har schemalagd verksamhet (jag går ju lärarprogrammet!) har jag i stort sett emigrerat till Arvidsjaur. Det gör det däremot svårt att sätta igång en välbehövlig vinsats när det lilla knytet behöver ständig uppmärksamhet den första veckan.

I avsaknad av alkoholstint bloggeri får vi fylla tomrummet med någonting annat. Vad sägs om nästan hela min musikaliska ”back catalog”? På Bandcamp.com kan ni nu ladda ner mina egenkomponerade alster, gratis och legalt, som en liten stillande höstkaramell.

http://countrysadmellowman.bandcamp.com/ (klicka på ”more releases…” för att se alla skivor)

Säljes

Urvattnad fantasi. Fungerar för dagligt bruk och monotont heltidsarbete 7-16.
Pris: 120 kr

Svalnande självförtroende. Lämpligt för dig med medelambition.
Pris: 250 kr

Trasigt korsband (vänster knä). Skickas ej!
Hämtpris: 50 kr

Osunda alkoholvanor. Inget för nybörjaren.
Pris: högstbjudande

Oöppnad post.
Pris: Två chipspåsar (ej Euroshopper eller ICA)

Personval på hög nivå

Går man in på val.se kan man se en fullständig beteckning över hur rösterna föll i årets val, även sådana röster som lades på inte så etablerade partier. (Har partiet inga valsedlar går det ju som bekant att skriva på blanka valsedlar.)

Värt att notera är att Gud endast fick två röster. Till hans försvar bör dock nämnas att han inte varit särskilt aktiv i årets valrörelse, där valstugor och torgmöten fått klara sig utan hans uppenbarelse. I dagens sekulariserade samhälle får sig Herren själv se sig besegrad av kombattanter som Kalle Anka och Fantomen.

Pressmeddelande

Ligger det i Jäst i ditt livs (JIDL) ansvar att kommentera valresultatet? Förmodligen inte, men redaktionen vill ändå poängtera att vi inte under några som helt omständigheter kommer att samarbeta med några regeringsalternativ under den kommande mandatperioden, såtillvida de inte aktivt stödjer gårdsförsäljning av alkohol vilket försätter oss i en helt annan förhandlingssituation.

Farmorcitat #10

I går besökte jag farmor. Sedan bloggen sist rapporterade från krigszonen har hon börjat använda Apotekets vita vaselin till i stort sett alla möjliga ändamål. Hon smörjer bland annat in tänderna med salvan – eftersom det motverkar den helvetiska värken i titanskruvarna – och smetar dessutom in öronen med sörjan, till följd av att hon nu kan betecknas som regelrätt ”döv”.

Trots kommunikationsproblem lyckades jag, genom charader och amatörmässigt teckenspråk, förmedla att jag knäckt tre revben. Farmor blir tämligen bestört och replikerar:

”Helvete! Revbenspjäll är det värsta! (…) Jag ramlade och fick revbenspjäll på stugan för säkert 20 år sedan.”

Jag laddar ner min ideologi

Snart är det val och jag betar plikttroget igenom alla möjliga valkompasser och barometrar som jag kommer över. Problemet är bara att under de senaste sex åren har en arsenal av akademiska figurer i manchesterkavajer förvandlat mig till en sjukligt nyanserad strukturalist. Så vid varje påstående ploppar ramsan ”å ena sidan… å andra sidan” reflexmässigt fram och får mig att, efter ett systematiskt avvägande, kryssa någonstans i mitten av skalan eftersom ”verkligheten är ju så enormt mycket mer komplex än så”.

Så vad blir då resultatet av denna relativistiska snårskog? Vilket parti ska jag enligt valkompassen rösta på?

Jo, Piratpartiet. De är tydligen lika osäkra och karaktärslösa som jag.

Jag rev mina ben

Nu är det då konstaterat. Läkarsamfundet har efter genomgående studier (läs: tre minuter) kommit med svaret. Förra helgens närkontakt med cykelstyret renderade i inget annat än… (trumvirvel)

Tre (eller möjligen fyra) brutna revben.

Utifrån föregående inlägg har jag alltså nu ”djävulst ont”. Samtidigt kan jag trösta mig med att jag inte uppnått en ålder av 80 år, eftersom jag då – enligt läkaren – skulle vara död inom några dagar. Däremot ville han inte skriva ut några piller med röda trianglar på, varför jag i detta nu sitter och stillar min smärta med för huset tillgängligt läkemedel, nämligen vin. Det hela är hittills ett synnerligen lyckat företag.

Jag känner mig snart helt smärtfri och redo för ytterligare en cykeltur.

Att mäta smärta

Ännu en gång har Madelenes cykel misshandlat mig. När jag i lördags skulle trampa igång fanskapet hoppade kedjan, varpå min bröstkorg slungades med en ohälsosam kraft mot styret. Slaget fick mig att tappa andan och närapå fattningen. Jag ville i det ögonblicket nämligen, med lämpligt tillhygge, göra cykeln för evigt obrukbar.

Men är det någon som i dag är obrukbar så är det jag.

Det måste väl ändå ha rykt några revben tänker jag. Men självutnämnda läkare i min omgivning är skeptiska och menar att ”om något revben skulle vara av skulle du ha så djävulst ont”. Jag känner mig dock lite osäker på denna definition av smärta. Jag kanske bara har ”ont”?

Resultat av dagens hjärngymnastik

Saker jag inte har koll på:
Väderstreck. Jag vet inte i vilken kompassriktning solen går upp, respektive ner. (Men upp och ner går den lik förbannat varje dag.) Och norr är aldrig där jag tycker att norr ska vara.

Saker jag har någorlunda koll på:
Vad Bourdieu menar med kulturellt kapital.

Saker jag har koll på:
Särskrivningar (eller snarare att undvika dem).

Jag brukar plocka hem några gram (alternativt: nu har han skitit i den blåa skogen)

Kände mig tvingad att uppdatera er angående statusen i vinfabriken. Blåbärsvinet – det senaste alltså – är klart och buteljerat för en dryg månad sedan. Men perversa detaljer för den nördiga hemmabryggaren får dröja eftersom jag ämnar viga ett helt inlägg åt min senaste gunstling. Vinet blev hur som helst en högst angenäm bekantskap.

Den gångna helgen spenderades i blåbärsskogen. Även Madelene bidrog till hopbringandet då jag fick henne att tro att en betydande del av blåbären skulle hamna i hennes filtallrik vid framtida frukostar. Det hela var ingenting annat än en kupp, en simpel manöver för att tillskansa sig gratis arbetskraft. För i slutändan kommer varenda litet krumpet bär hamna i jäshinken. MUAHAHAHAHAHA! som skurken i tecknade filmer skulle sagt.

Uppskattningsvis 3 kg kråkbär och 13 kg blåbär blev det till sist. På bilden ser vi en del av denna skörd, tillsammans med Micke från I en annan del av Köping.


Bärplockningen fick dock ett abrupt slut när Madelene fick syn på denna ståtliga kabbe.


Den tillfälliga björnskräcken avtog emellertid när vi andfådda nådde byn och riktiga karlar (sådana som svetsar och jagar i flanellskjorta) synade den nytagna bilden. Det var tydligen älgskit. Skogens konung förmår uppenbarligen inte att skita lika symetriska och välformade kulor som de gör på vintern.

Men egentligen var det jag som klämde fram blaffan, i syfte att få åka hem, lämna regnet och se på engelsk fotboll.