Jag brukar plocka hem några gram (alternativt: nu har han skitit i den blåa skogen)

Kände mig tvingad att uppdatera er angående statusen i vinfabriken. Blåbärsvinet – det senaste alltså – är klart och buteljerat för en dryg månad sedan. Men perversa detaljer för den nördiga hemmabryggaren får dröja eftersom jag ämnar viga ett helt inlägg åt min senaste gunstling. Vinet blev hur som helst en högst angenäm bekantskap.

Den gångna helgen spenderades i blåbärsskogen. Även Madelene bidrog till hopbringandet då jag fick henne att tro att en betydande del av blåbären skulle hamna i hennes filtallrik vid framtida frukostar. Det hela var ingenting annat än en kupp, en simpel manöver för att tillskansa sig gratis arbetskraft. För i slutändan kommer varenda litet krumpet bär hamna i jäshinken. MUAHAHAHAHAHA! som skurken i tecknade filmer skulle sagt.

Uppskattningsvis 3 kg kråkbär och 13 kg blåbär blev det till sist. På bilden ser vi en del av denna skörd, tillsammans med Micke från I en annan del av Köping.


Bärplockningen fick dock ett abrupt slut när Madelene fick syn på denna ståtliga kabbe.


Den tillfälliga björnskräcken avtog emellertid när vi andfådda nådde byn och riktiga karlar (sådana som svetsar och jagar i flanellskjorta) synade den nytagna bilden. Det var tydligen älgskit. Skogens konung förmår uppenbarligen inte att skita lika symetriska och välformade kulor som de gör på vintern.

Men egentligen var det jag som klämde fram blaffan, i syfte att få åka hem, lämna regnet och se på engelsk fotboll.