När lägenheten blir en olägenhet

Madelene formligen dansar fram i hennes (vår?) nya lägenhet i Arvidsjaur. Hon plockar grejer, donar och städar. Jag, den sanne realisten, muttrar cyniskt och menar att denna ordningsiver högst kommer att hålla i sig i några veckor. Ni som sett vårt forna sovrum (läs: förråd) i Umeå har också goda skäl att hysa vissa tvivel och tro att när nyhetens behag väl lagt sig kommer stora pappers- och klädhögar formeras.

Men nu ska vi inte vara såna. I dag är det lördag, och i kväll är det fest.
Sång och dans.
Skratt och lek.

Sånger från en våning närmare marken

De senaste dagarna har gått i flyttningens tecken. Kanske låter det nästan generande bekvämt att flytta inom samma byggnad och endast en våning, men i praktiken innebär det att man i slutändan börjar bära en sak åt gången. När bestick transporteras en och en är det nog dags att börja fundera över sin organisation.

Sätta sig ner och utvärdera alltså, allt enligt vedertagen lärarpraxis.

Giro d'idioti

För första gången på 15 år cyklade jag i dag omkull. Det var inte fråga om någon fisförnäm liten omkullramling, utan en regelrätt vurpa – en ofrånkomlig störtdykning mot den småsteniga asfalten.

Nu visade det sig emellertid att jag besitter oanade stuntmansfärdigheter och dämpade fallet med en högst professionell rullning, signerad 80-talets MacGyver. Att halva Arvidsjaur också blev vittne till min behövlighet av stödhjul är den andra smått pinsamma sidan av myntet.

Jag antar att det är så här det går när man jobbar. Man är så jävla slut att man inte klarar av att hantera en cykel.

Sprid askan

Smärre orkanvindar terroriserar vår balkong. Detta är dock inget som hindrar en sommarledig student. Jag frånsäger mig härmed allt ansvar från eventuella skogsbränder i Nydala-området och tänder därmed högtidligt grillen.

(Jag är medveten om att bloggen i dagsläget liknar något av en public service-anslagstavla och att blåbärsvinet tålmodigt väntar i sin dystra jäshink. Vårdnadshavare sökes!)

Allt flyter!

Nu är ordbajsarnas okrönta konung, akademikernas adjektivslunga och formuleringsfascisten igång igen! Med endast två dagar kvar av terminen öppnar jag Word för att verbalisera mina annars urvattnade erfarenheter från praktiken, och fram kommer en smått imponerande harang om didaktiska och teoretiska spörsmål farande som om självaste Bourdieu hade rännskita.

Ville bara meddela herrskapet att jag har flow.