I dag såg jag Broder Daniel Forever, en lågtempo-rulle som spelades in i samband med gruppens känsloladdade avskedsspelning förra sommaren. Givetvis finns det många intressanta trådar att dra i vad gäller fenomenet Broder Daniel, men i dag väljer jag att bara greppa en liten utstickande tåt.
Jag ser alla dessa stjärnögda och svartsminkade tjejer gråta ut sin förtvivlan vid konsertens avslutningsnummer, och plötsligt känner jag mig naket tudelad. Jag har nämligen själv varit där. Varken gråtande, sminkad eller lika hängiven, men där var jag. Hultsfred 2004 och fyra BD-skivor i bokhyllan går inte att förneka.
Som Rob Gordon i High Fidelity sa: Folk oroar sig över att ungdomar ser på våldsamma filmer, men ingen bryr sig om att de lyssnar på tusentals låtar om brustna hjärtan, ångest och depression.
Bilden av de gråtande fjortisarna närmast scenen är numera fastetsad och förevigad i och med dokumentären. Och jag undrar om de inte, likt avdankade porrskådisar, kommer att ångra sig senare i livet. ”Mamma är inte det där du?”, undrar Kalle 5 år i videobutiken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Dags för dig att släppa tangentbordet och se en UMEÅ IK match, herregud, dom håller ju på att gå i konkurs. Är ju typ som att barcelona skulle konka, eller nått.
Har du inget hjärta Anton. Skärp dej, det var ju vackert!
;-)
Foppa. Haha... Snart kommer du väl och påstår att jag ska följa elitserien i innebandy också.
Och Henrik. Visst var det vackert, en välsnickrad musikdokumentär med ett av Sveriges bästa band. För att inte tala om Berggrens tankar och charmigt överdrivna konstpauser. :) Men det jag sa var ju att de gråtande 14-åringarna kommer titta tillbaks på filmen och känna sig lite... Som överblivna Westlife-posters, men som inte går att slänga.
Klart de kommer tycka det känns larvigt att se det där när de blir äldre. Vem har inte episoder de ångrar bakom sig?
Det jag tyckte var vackert var den ungdomliga naiviteten. Känslan av att livet är lite större och viktigare än vad det kanske i själva verket är. Då blir det lätt så där.
Avdankade porrskådisar vs BD - fjortisar.. ja med dagens it-samhälle så är aldrig kopplingen alltför lång.. men du då Anton? ..tänk när dina 3 barn kommer komma hem från dagis i sina bävernylonoveraller och fråga "pappa pappa vi hörde om ett gammalt band som hette Kenneth ant the knutters har du hört dem?" skulle inte du då våga stå för att du hoppade, tjöt och grät av glädje till "Som en riktig man",
"Jag kan ta dig i min sidovagn" och "Ge mig en öl!" ??
Skulle vi styra upp någon jävla blogg eller? min har då kräkts fram ett nytt inlägg utan värde..
Skicka en kommentar