I dag tvangs jag skratta åt mig själv och mitt förvirrade manér. Anledningen var att jag utan vidare missade, eller glömde bort, att kliva av bussen när jag åkte hem mot lägenheten. Hur fan lyckas man med något sådant? Jag var, rent fysionomiskt, klarvaken och tittade dessutom ut genom fönstret. Men en tanke på att kliva av bussen vid åsynen av mitt hyreshus? Nej, nej.
Så här går det när praktiken tvingar en att ha många bollar i luften och än fler studsandes inuti skallbenet. När jag blir stor kommer jag att avancera ytterligare en division och glömma att klä mig på morgonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar