Av tradition – kulturarv (Sverigedemokraternas anm.) – vet vi svenskar att norrmän är ena konstiga och oberäkneliga varelser. Men visste ni att våra grannar i väster säger ”tack för senast” när man möts, oavsett vad man gjorde eller när man sågs förra gången? Tack och lov hade Madelene i något löst ögonblick varnat mig för denna galenskap, varför jag inte totalt tappade hakan vid den gångna helgens 30-årskalas.
Norrmannen och jag möttes i förbifarten på en restaurang för ett år sedan och utväxlade några hastiga och ansträngda ord under någon enstaka minut. Men likväl, när vi åter möttes i helgen: ”Takk for sist!”. Hade jag inte varit lingvistiskt välgödd hade jag förmodligen trott att denna norrbagge varit världens ensammaste man, och att vårt möte verkligen berört honom, vilket är skrämmande och obehagligt för en känsloblockerad kontrollfreak från Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar