Johannes har vattnat blommarna medan jag varit i inlandet. Han har alltid haft en fallenhet för att misshandla vår oskyldiga griffeltavla, speciellt när ingen annan ser. Hans konstverk innefattas alltid av x antal manliga könsorgan, ofta insmugna på ett beundransvärt och kreativt sätt i en annars tämligen normal avbild. Jag hade således höga förväntningar inför min återkomst till lägenheten. Vad skulle möta mig i hallen denna gång?
Jag låser upp dörren. Går fram till tavlan, och möts av idel besvikelse.
Det enda han åstadkommit under denna vattnings-session är en högst slentrianmässig redigering av den redan befintliga ”veckans lista”. Var är alla manslemmar och icke rumsrena pratbubblor? Han räddar dock en del av sin heder genom avslutningen, men visst hade man väntat sig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar