10 liter Portello och 3 liter bröstmjölk

Det slog mig att jag inte berättat om mitt senaste korståg i vingården. Innan julledigheten beslutade jag mig, trots allt, för att buteljera det förfärliga ingefärsvinet. Någonstans inom mig finns en alltför stor tilltro till lagringen, men att den skulle förvandla kräkmedel (eller om ni så vill, själva essensen för spya) till välsmakande och ljuvligt vin är främmande även för mig. Måste dock medge att färgen blev mycket tilltalande. Jag har ju alltid gillat Portello, även om min tänder sedan länge sagt upp bekantskapen med sådana sockersöta och frätande företeelser.

Apropå socker så eftersötade jag vinet till +6 grader på oechslevikten. Det kunde ju inte bli värre tänkte jag. Men det blev det.

Mitt egenkomponerade och experimentella saftvin blev desto mer lyckat, dock kunde lukten och färgen lämna mer att önska. (Fis och T-röd är väl inte den mest lyckade kombinationen.) Smaken visade sig erbjuda en salig pamflett av sött och surt på samma gång. Egil menade att skapelsen var förträfflig till att supa spädbarn under barnstolen. Visst, med en sockerhalt på +21 oechslegrader och endast 6 % alkohol blev det en oväntat lättdrucken historia. Denna pubertala och genusöverskridande dryck fick även äran att inviga min nyinförskaffade kapsylapparat, därav det lilla och behändiga flaskformatet.

Jag tar nu ny sats inför ett nytt och jäsrikt år i min beryktade vingård.