Jag äter, alltså finns jag

Jag sitter och skriver på min kaosartade uppsats. Är så där lagom trött för att glömma bort tid och rum, då presterar jag som bäst. I bakgrunden visar TV:n en dokumentär om en överviktig 16-årig pojke med hängbröst och så där härlig engelsk-rosa hud. Kvinnan som kommenterar programmet (hon som för övrigt gör rösten till alla dessa djupt intellektuella program) säger: ”Redan som barn förstod han att han var beroende av mat.” Jag finner detta tämligen underhållande. Hoppas att han också förstått att syre är en rätt så viktig företeelse i livet.