Vem har rekryterat alla rekryterare?

I dag åkte jag till busstationen för att köpa biljetten till döden. Väl i luckan till biljettförsäljningen uppenbarade sig den dystraste av alla dystra figurer. En man vars skrattgropar grävts igen någon gång vid millennieskiftet. Han mumlade lågt och obegripligt, mötte mig aldrig med blicken och var likgiltigheten personifierad. Han suckade när jag ville ge honom 1460 kronor för ett högst påtvingat månadskort till Ö-vik.

Hans oengagerade och smygarroganta hållning irriterade mig till den grad att jag vid ett ögonblick funderade på att avstå busskortet och i ren protest lösa problemet med 22 mil per dag på något annat sätt. Gå, cykla, eller ro. Det spelade ingen roll. Huvudsaken var att denna totalt malplacerade man inte skulle få mina 1460 svenska riksdaler. Men en plötslig dust av sunt förnuft gjorde i slutändan att jag ändå sålde min stolthet.

Hur kan någon kommit på den befängda idén att denna man ska vara företagets ansikte utåt. Detta stenansikte borde arbeta med skogsplantor, sanering av eternitplattor, väderavläsning på kalfjället eller högst menlös arkivering, men absolut inte med människor. Klart som fan det är svårt att få sommarjobb när totalt malplacerade idioter redan ockuperar dessa!