En bibliotekaries våta dröm

Förra veckan skulle jag låna en gammal bok på biblioteket. Den var så sliten och motbjudande att inte ens lånautomaten ville ta emot den. Därför fick jag på klassiskt manér överlämna bok och lånekort till en bibliotekarie. Hon tog emot kortet, tittade på det och utbrast efter en stunds tystnad: ”Wow, vilket retro-kort! Det är inte ofta man ser ett sånt här! Oj, oj, oj…” Hon uttryckte sedan sin sorg över att hon för någon månad sedan tappat bort sitt ”retro-kort”, och nu fick nöja sig med ett något sterilare och nyare lånekort.

Hur länge har jag egentligen pluggat vid detta universitet, när mitt lånekort behandlas som något slags arkeologiskt fynd.