Jag rear ut min själ – hemligheten är uppdukad

Många frågar mig vad som egentligen är hemligheten bakom ett bra hemgjort vin. Precis som en trollkarl inte vill avslöja sina tricks, vill jag ogärna dela med mig av hembryggeriets djupaste mysterier. Men för all del! Exklusivt för alla jäst-i-ditt-livare, här följer den makalösa sanningen.

I en dalgång utanför Bryssel brygger några entusiaster fortfarande öl enligt den spontanjästa principen (exempelvis lambik). Genom att öppna fönstret och ta till vara på naturens egna mikroorganismer, kommer jäsningen igång utan tillsatt jäst. Jag tillämpar samma metod, dock utan att öppna fönstret. Hemligheten är istället att placera jäskärlen inom en radie av två meter från toalettstolen. Allt för att ta tillvara på naturens egna krafter och bakteriekultur. Beroende på vilka som under jäsningen besöker toaletten, varierar vinets karaktär från gång till gång, vari mycket av tjusningen ligger. Om några hårdskjutande gäster frekventerat lokalen blir resultatet ofta ett ganska strävt vin med en tung och bastant eftersmak. Om istället fisförnäma och kvinnliga besökare uträttat sina behov kan man skönja ett mera lågprocentigt och lättdrucket vin, med en blommig karaktär som nästintill angränsar till den tyska Riesling-druvan.