Möjligtvis är följande inlägg ett resultat är ett alldeles för syrligt hemmavin, eller så är det frukterna av en alltför stor mängd didaktisk litteratur. Hursomhelst, smaka på denna bittra vårkaramell!
Skolan ska sträva efter att skapa självständiga och kritiskt tänkande elever. Individer som ska kunna analysera verkligheten, se orättvisor och förstå andra människor och kulturer. Visst låter det bra? Men skapar vi då inte per automatik också olyckliga varelser som förmår förstå vilken orättvis och förljugen värld vi lever i? Missförstå mig rätt. Tänk vilken förnöjsam människa som kan strosa omkring helt ovetandes om den strukturella diskrimineringen och könsmaktsordningen. Tänk den människa som aldrig förmått fundera på om gräset är grönare på andra sidan och om livet kan levas på andra sätt. Tänk den människa som bär okunnighetens slöja och trivs med sin plats i samhället, sitt traditionella äktenskap och sitt inrutade arbete eftersom hon inte förmår se andra alternativ. Är hon då inte en lyckligare människa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
En icke-kritiskt tänkande människa, har inte hon en förmåga att göra andra människor olyckliga. självklart tänker jag på nazisterna och alla som lät det hända.
Bra poäng.. Jag tar en lättnandes suck.
take the blue or the red pill liksom
Självklart är vi lyckligare i Sorsele.
Resa och resa. Det var då inget märkvärdigt med Ammarnäs och Blattnicksele
Skicka en kommentar