Granskningen går vidare. Dagens uppmärksamhet riktas mot den kanske mest framträdande fraktionen inom den överkorrekta cykelmaffian, nämligen mountainbike-entusiasterna. Denna grupp karaktäriseras främst av en maximal och helt sinnessjuk sadelhöjd. Om sadelstången vore två meter skulle förmodligen dessa plastextremsportare utnyttja detta och cykla med styltor.
För att minimera luftmotståndet har de även äckligt tighta och slimmade ryggsäckar, vilka troligtvis innehåller nödproviant för de mest krävande cykelsträckorna. Vid förekomsten av dåligt väder slår de läger i anslutning till Svingen, vecklar ut sitt enmanstält och sörplar i sig sin vedervärdiga proteindryck. Erbjuder inte vardagen tillräckligt med utmanande tävlingsmoment, så skapar mountainbike-entusiasterna själva dessa situationer.
Och självklart ståtar även här, som kronan på verket, den strömlinjeformade cykelhjälmen. För mountainbike-entusiasterna är inte denna plastbit en säkerhetsutrustning, utan en penisförlängare och statuspryl. För mig kommer den dock alltid att vara ett monument över en förvriden och alienerad värld. En värld där cykelhjälmen kan förmedla status.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så sant, så sant... men i Arvidsjaur... :) PUSSPUSS
I arvidsjaur är cykelhjälmen utbytt mot en skitig och för högt uppstyrd keps. Denna fasansfulla huvudprydnad ses planlöst åka omkring i en överpimpad Mercedes där fälgarna och stereon är värd 10 gånger mer än färdmedlet.
Om sanningen ska fram tar jag hellre cykelhjälmen.
Skicka en kommentar