Vi stod upp, fast vi satt ned

I kväll var jag och några kompisar och bevistade Krogen krogen (eller heter det bara Krogen nu?) för att plågas av amatörmässig stå upp-komik. Vi var helt enkelt inställda på det värsta, stålsatta inför en rejäl dos pinsamhet, en ekande tystnad och nervöst bortkomna ”komiker”. Och det började helt enligt de uppmålade farhågorna men räddades upp av en gammal stofil som orerade om rullatorer och disfunktionella urinblåsor. Det kändes tryggt. Jag kände mig ung och glad.