Jag har väl aldrig riktigt sett charmen med samhällen där alla känner alla. Att hälsa och småprata med alla på affären är inte något jag prioriterar eller känner ett fluktande behov av. Visst kan det vara trivsamt ibland, men ofta är det ett socialt tvång med högt kilopris.
Det riktigt obehagliga infinner sig dock när ortsbefolkningen vet mer om dig själv än vad du själv gör. Tillåt mig exemplifiera. När jag i torsdags kom till Arvidsjaur fick Madelene ett SMS av en bekant som undrade om det stämde att vi skulle ha barn. Således florerar det alltså ett rykte om att en bebis tar form i Madelenes mage, helt utan både min och Madelenes vetskap.
Så här i efterhand ångrar jag att vi dementerade uppgifterna och höll oss till sanningen. Den ultimata hämnden skulle ju givetvis vara att spä på ryktet, mata gamarna med det saftigaste köttet och medge att tvillingar väntas i slutet av maj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar