Jag är aldrig så kreativ som under de mest långrandiga föreläsningarna, aldrig så inspirerad som när en disträ professor teoretiserar över något för ämnet ovidkommande. Inte för att det är intressant, utan bara för att ens egna tankar tvingas befinna sig någon annanstans. Under dessa tillfällen har jag skrivet oändligt många låtar och romaner, ibland också målat, möblerat om och byggt.
Men så fort jag cyklat hem, rutinmässigt styrt ut köksstolen och startat min laptop är det som om all spirande kreativitet plötsligt förvandlat sig till en (omedveten?) utstuderad metod att tillintetgöra tid utan att egentligen företa sig någonting alls. I det sammanhanget får jag se tillkomsten av detta blogginlägg som en ren triumf.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar