Under dagens långa seminarium pratade min mage mer än min mun. Bananen i pausen gjorde inte saken bättre, utan konserten fortsatte och ökade i intensitet och styrka. Det okontrollerade mullret inträffar givetvis när det är som tystat i klassrummet, som om magen bara är ute efter att jävlas med mig. Under årens lopp, och åtskilliga empiriska studier, har jag lärt mig att tackla denna death metal-orgie på följande sätt:
- Skapa en ljuddämpare. Sätt armarna i kors och tryck dem mot det mullrande området.
- Det klassiska hosta-samtidigt-som-det-låter-tricket.
- Försök behålla lugnet. Andas som vanligt och genom psykologisk tankekraft strypa den jäveln.
Studiens slutsats är dock att jag kommer utöka min konsumtion av Enomdan. Mina dagar inleds framöver av fem tabletter, vilka nedsköljes med hjälp av ett glas ej färdigjäst ingefärsvin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar