Blev helt oväntat bjuden på middag, vilket den vanliga Anton förmodligen tackat nej till med någon krystad motivering för att sedan se på spanska ligan och misshandla gitarren, men tack vare någon oförmodad Yes man-inspirerad mentalitet satt jag och Henrik plötsligt på bussen på väg mot okända territorier (läs: Teg eller nått).
Det var trevligt och jag är glad. Varför vet jag inte riktigt men man behöver väl inte analysera så in i helvete hela tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar