Jag, den evige studenten, försöker enträget trotsa alla naturlagar som säger att tiden går, att vi blir äldre, att tiderna förändras. Hittills har strategin uteslutande handlat om att förlänga studietiden så långt välfärdsstaten tillåter. Men i dag när svenskämnesdelen av utbildningen tog slut kan jag obehagligt nog skönja ett slut, en dag när Arbetslivet iklädd kappa och lie knackar på dörren. I dag flyttar Macko, ytterligare en av dem som var med från första början, när utestället hette Blå och Lindellhallen var ett klaustrofobiskt UB-fik. Men nu blickar vi framåt… mot måndag, när jag och första-terminare läser lärarprogrammets introduktionskurs. Strategin lever, och även jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar