Studenten som vägrade växa upp och köpa sina böcker

I dag såg jag alla dessa nya studenter irra omkring på universitetet. I deras ögon fanns en nervös förväntan om ett äventyr, något nytt som väntade dem. De vandrade tämligen planlöst fram i små grupper, tillsammans med människor som för några timmar sedan varit helt obekanta för varandra men som nu var den enda stöttestenen på väg in i en nervkittlande framtid.

Jag observerade denna förväntansfulla och parfymerade massa och lånade, med mekaniska rörelser, mina böcker. För mig blir det här sjätte året. När jag tog mina första ängsliga steg på universitetet kostade kaffet 5 kr, Lindellhallen var ett svettigt och klaustrofobiskt UB-fik och utestället var Blå.

Om två år till tjänstgör jag som lämplig inventarie.