Ett isglassvin i tiden

Ni minns väl sommarens högriskprojekt? 1,5 liter isglass-gegga mynnade så småningom (efter en misslyckad omtappning) ut i endast tre små flaskor. I går fick Henriks smaklökar förmånen att bekanta sig med denna pikanta skapelse.

- Nå, vad tycker du? undrade jag ivrigt.
- Det smakar… mineraler. Jag tänker på mossa och stenar… och jord, svarade Henrik och tittade misstänksamt på glaset och dess brun-rosa nyans.

Mossa, mineraler och stenar känns ju väldigt naturligt och jordnära. Med lite fruktbar fantasi skulle vi kunna säga att jag bryggt ett organiskt och ekologiskt vin, i enlighet med nutidens rakryggade ideal.