Nu möts vi nästan dagligen på cykelvägen till och från skolan, jag och en gammal klasskompis från låg- och mellanstadiet. När vi var 6 år bestämde vi oss för att plocka daggmaskar tillsammans. Den friska vårskuren hade lurat ut de ivriga maskarna på trottoaren, och som en självklarhet bestämde vi träff för att ta tillvara på det sällsynta tillfället. Det blev en lyckad eftermiddag, fångsten var stor.
19 år senare möts vi alltså på en cykelväg med blickar på några tiondelar som hälsningar. Det är det välkända dilemmat, har man inte hälsat på några gånger är det svårt att plötsligt börja. Det krävs någonting annat, en annan situation, kanske fest, kanske alkohol.
Äh, nu ska vi inte vara såna. Vi bor ju nästan grannar. Det är bara att ringa på hos henne och fråga ”ska vi plocka mask?”.
Och plötsligt får man besök av farbröder i vita rockar som tycker att man borde ta på sig en sådan där tröja där man inte kan röra armarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar