Farmor teoretiserar

Under dagens besök hos min beryktade farmor fick vi lyssna på en fantastisk monolog där hon förklarar varför det aldrig klickat mellan min mamma och henne. Enligt farmor härstammar delar av hennes släkt från Tyskland, medan min mammas släkt påstods ha sina rötter i Libanon, och även vara av judisk påbrå. Detta rasbiologiska resonemang tyckte farmor förklarade alla års motsättningar och glåpord.

Efter en stunds tystnad (eller tystnad och tystnad, farmors kupévärmare sprider alltid ett öronbedövande surr) ifrågasatte jag hennes tvivelaktiga faktabank. ”Inte visste jag att mamma är från Libanon.” ”Nej inte din mamma, men din morfars föräldrar. Det har han berättat för mig.”

Min morfar har alltså för många år sedan lurat i min farmor att de är judar, utvandrade från Libanon. Drivna på flykt, på jakt efter ett välsignat land i norr, till tryggheten. Fantastiskt roligt! Visserligen har min mamma en sällsynt stor näsa och karaktäristiskt mörka ögonbryn, men att påstå att hon har utländskt blod är som att hävda att Kalles kaviar är en turkisk smärtstillande salva.

Men varför ta denna illusion från farmor. Den kan hon få behålla.