Nya Temperamentet, Andra Loserboken

Det har varit jul och det har varit nyår, för er som legat i respirator eller varit konstant druckna och lyckats missa det. Några nyårslöften blev det inte. Ja, förutom de vanliga då: Börja med rökheroin, försöka vara odräglig och trappa ner på jobbet för familjens skull.

”Nystart?” hör jag ekande röster fråga långt bort i bloggosfärens horisont. Nä, ärligt talat vet jag faktiskt inte. Personligen tycker jag om min blogg, skulle med all sannolikhet vilja läsa den själv om jag inte var jag. Men statistiken visar ca 30 unika läsare och i förlängningen är bloggsamfundet inget annat än en klubb för inbördes beundran.

Det som kan provocera mig är att alla dessa förbannade mysbloggar med fotografier på tillrättalagda ekologiska anrättningar och uppvisande av självproducerade sticktröjor av allergifritt garn har tusentals läsare. För att inte tala om dem som skriver om smink, kläder, smink, smink, smink, kläder, dagens outfit, smink, smink, kläder, dagens outfit, smink, ”hej nu har jag varit å tränat”, smink, smink, träning, dagens outfit, ”idag lagade jag typ värdens godaste mat”, smink och så lite om smink.

Svart på vitt: 42 300 läsare.

I bästa fall är allt tillrättalagt, snyggt och äckligt harmoniskt, men i värsta fall – totalt jävla innehållslöst! Ge mig skitiga skor, ångest klockan 03.40, snusk, nattens spya istället för dagens outfit, Eldorado-nudlar, skrönor, recensioner av familjemedlemmar, hunger, misslyckade fester och förbjudna fantasier. Lyckas man inte vara socialrealistisk kan man väl åtminstone försöka vara ironisk (eller humoristisk, vad nu det betyder?).

Kan vi vara överens om det?
Kom ihåg, mina vänner, att lycka i mångt och mycket är ett nollsummespel.