Min lägenhet har en yta på 42 kvadratmeter. (Jo, jag är tillbaka i Umeå.) Uppskattningsvis rör jag mig dock till 80 % enbart på 10 kvadratmeter när jag tämligen enträget stationerat mig vid datorn, bortsett från sporadiska besök vid toalett och diskbänk.
Umeå stad har en yta på 33 460 000 kvadratmeter. Ja, ni är säkert inte kausalt handikappade och förstår förmodligen vart jag vill komma. Spontant känns det ganska torftigt att endast utnyttja 42 kvadratmetrar när man har en hel stad till förfogande. Jag har länge vurmat över stadens utbud av evenemang, uteliv, konserter och dylikt. Men som det ser ut nu skulle jag lika gärna kunna bo i Nikkaluokta, Treriksröset eller någon annan avlägsen och isolerad håla, så länge där finns elektricitet, internetuppkoppling och diverse instrument.
Nu ska jag dock bryta mönstret och beta av några kvadratmeter.
Skolans kopiator är målet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
http://vk.se/Article.jsp?article=409776
I sorsele händer d grejer
Haha.. Hoppas inte det är samma pingisbord som jag firade stora triumfer med under min högstadietid.
Nu återstår bara frågan: Lusläser du VK eller hänger du på Existenz? Jag vet inte vilket som är att föredra.
Skicka en kommentar