Vid första anblicken verkar vår lärare i språkhistoria vara en tämligen långrandig och känslolös figur. Hon talar onyanserat, nästan monotont, och lyckas sällan fånga min uppmärksamhet. Till hennes försvar bör dock nämnas att ämnet i sig, med inkonsekventa fornsvenska kasusböjningar, kan få den mest erfarne entertainer att framstå som Bosse Ringholm.
Men plötsligt händer det. Någon ställer en fråga eller påstår något, och hastigt utbrister hon i ett frenetiskt, rungande och omotiverat gapskratt, samtidigt som ansiktets blodtillförsel får sig en efterlängtad påfyllnad och ett rött sken framträder vid whiteboard-tavlan. Vi i klassen tittar chockade på varandra och frågar oss tyst: ”Vad hände?” Men jag kan inte låta bli att tycka det är underbart. Mer gapskratt åt folket!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du må även nämna självaste ljudet av detta skratt, det är en vansinning människas skratt, en sinnessjuk som fastnat i en båtpropeller
Haha.. ja verkligen!
Skicka en kommentar