Rosévin – röda vinbär, äpple och lite lingon & blåbär

Så har då äntligen det rosa äventyret inletts. I sann myndighetsanda tillämpar – som ni vet – Jäst i ditt liv alltid offentlighetsprincipen, varför ni kan förvänta er full insyn i processen, även om det ibland innebär mindre frestande detaljer i vinmakarens vankelmodiga vardag.

Förkultur
Ca 200 gram russin
Ca 50 gram röda vinbär
Ca 1 liter vatten
½ påse jästnärsalt
Lite citronsyra
En flaska flytande jäst, Edelmans Sauternes

Recept
5,2 kg röda vinbär
1,2 kg äpplen, Granny Smith
0,4 kg svenska äpplen
1 kg lingon
1 kg blåbär
2 liter ICA äpplejuice, ekologisk
Ca 4,5 kg socker (inte spikat, få se vad oechslegraderna säger)
5 gram pectolase
4 teskedar citronsyra
Resterande jästnärsalt
2 gram vinsvavla


När man handskas med flytande jäst är det fördelaktigt att aktivera den genom en förkultur. Russinen och vinbären hackades lätt och proppades i en fackmannamässig behållare (läs: petflaska) tillsammans med lite citronsyra, jästnärsalt och flaskan med jäst. Efter 1,5 dygn hade russinmassan flutit upp och börjat jäsa.

Bären mosades med en potatisstöt och skållades med kokhett vatten för att frigöra så mycket smak som möjligt. Eftersom röda vinbär innehåller osedvanligt mycket pektin tillsattes en påse pectolase (enzymer), vilket enligt konstens alla regler ska motverka att vinet blir vinbärsgelé. Möjligen får jag ändå förtära det rosa vidundret med sked eftersom bärmassans temperatur endast var 38ºC vid applicerandet, då optimal temperatur för pectolase ligger på 50ºC. Nåväl, den som har en lever få se.

Jag väntade två timmar (så står det att man ska göra i vinböcker skrivna av självutnämnda potentater) innan jag hällde i äpplejuicen och kastade i de grovt hackade äpplena. Granny Smith-äpplena var sura och således lämpliga för vintillverkning medan de svenska var mosiga och söta. (Proportionerna är alltså inget resultat av noggrant kalkylerande, utan ett högst amatörmässigt höftande.) Därefter löstes 0,5 kg socker upp (resten tillsätts i senare skeden) och vatten tillsattes upp till ca 20 liter. I med resterande jästnärsalt, citronsyra och svavla för att motverka oxidation och otrevligheter som mögel.


Nästan ett dygn senare hälldes förkulturen ner i jäshinken och jäsningen tog vid ovanligt snabbt. Och i skrivande stund luktar det jäst (eller fis om man så vill) i hela lägenheten.


I dagsläget är det enda orosmolnet den suspekta skiktningen i jäshinken. Det övre skiktet är bärmassan och helt normalt, men den undre? Kan det vara pektinet som håller på att förflytta min verksamhet till syltbranschen?