Vart vill jag då komma med detta resonemang? Jo, det finns nämligen vissa indikationer på att jag håller på att göra någon form av Benjamin Button-resa. Min Umeå-tid började i ett stillsamt Holmsund, där vi levde som nyutexaminerade pensionärer nära torget. Sedan gick flyttlasset mot Nydalahöjd och en studentlägenhet på 62 kvadratmeter. Nästa steg, och för att fullborda en omvänd utvecklingskurva, är att flytta in i en studentkorridor med naiva 19-åringar, gemensam toalett och diverse skadedjur.
För att göda tesen med ytterligare näring kan jag meddela herrskapet att jag för närvarande brukar en sådan här telefoneringsmaskin.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar