Det är underligt hur några människor man enbart träffat under ett litet ögonblick kan sätta de mest egendomliga och bestående intryck, och ibland är det fullständigt nonsens som etsats sig fast innanför pannloben.
Jag mötte en grabbhalva vid namn Ulf (inte Uffe alltså). Vi spenderade några timmar ihop i samband med en praktik, och jag drog direkt slutsatsen att denna man var speciell. Han hade många attribut som hamnade utanför ramen för vad som anses som normalt. Men det jag minns av Ulf är inte det, utan någonting helt annat.
Vårt samtal skred in på kokning av pasta, hur denna aktivitet skulle bedrivas, vad som var att föredra etc. Jag minns att Ulf sa att salt bör tillsättas för att vattnet ska koka bättre, alltså inte främst för att påverka smaken.
Varför minns jag det här? Är jag sjuk i huvudet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar