Jag känner att jag bör ta mitt ansvar och sammanfatta Umeå Open 2010. Men någon utförlig och linjär framställning kan ni glömma, så här på söndagsnatten. Vi kan väl låtsas att jag twittrar.
• Det finns tydligen någon som heter Melissa Horn.
• Bear Quartet pissar på oss som vanligt genom att enbart spela låtar som ingen hört. Snart kan de inte bli mer introverta och integritetsstinna, och det enda som kan överraska oss är om de plötsligt skulle släppa en altcountry-skiva och ägna sig åt lite publikfrieri.
• Joel Alme är en go gubbe, men samtidigt en slug jävel. Av allt att döma spelar han samma låt hela kvällen, och alla går på det.
• Jennie Abrahamsson var helt enkelt bäst.
• Det var övervägande ”tråkiga” bokningar på årets festival, varför jag högtidligt ignorerade Salem Al Fakir och Markus Krunegård.
• I kategorin årets indie-prototyp, och enligt mig den viktigaste, delas utmärkelsen av Makthaverskan och Mixtapes & Cellmates.
• Man kan inte låta bli att beundra band som Raised Fist. Men musik? Nej. Cirkusnummer? Ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar