Blåbär/lime & hallon/persika – Nu är det äntligen över!

Jag har länge tänkt ta itu med mina två lättdryckssatser och buteljera de bångstyriga små jävlarna (närmare bestämt i ett halvår). Eftersom ni är sådana pålästa och insatta läsare vet ni redan att satserna varit bästa vän med Murphys lag, vilket medfört att jag i åtta månader gått och funderat på att hälla ut skiten. Men i kväll bestämde jag att monstren skulle på flaska.

Dunkarna har alltså stått vid fotändan av sängen i ett helt år och således nästan förvandlats till en inventarie i den förrådsliknande sängkammaren, varför jag nu upptäckte att jag också glömt fylla på vatten till jäsröret. Detta betyder, ädla bryggarkamrater, att det har varit fritt fram för damm och bakterier i säkerligen tre månader. Så jag förväntade mig alltså ättika eller mögel, men det visade sig att blåbär/lime trotsat alla konventionella regler för hembryggning och levererade en nästintill drickbar vätska. Men hallon/persika var däremot en stickande och brännande företeelse icke ämnad för munhåla, magsäck och lever. På något sätt kände jag en viss tillfredsställelse att jag äntligen lyckats ta död på den jäveln.


Nu är det över. Låt oss glömma det här, andas ut, samla trupperna, krossa blåbär och börja på nytt. Flaskorna kommer dock att sparas i vetenskapligt syfte, eller som effektivt substitut till eter.