Min rockstjärnekarriär trampar luft och i väntan på det stora genombrottet gör jag några obskyra beställningsjobb, ofta i Skellefteåtrakten. Jag har, knappt utan min egen vetskap, börjat profilera mig som någon slags dop-speleman. Ungefär som bröllopssångare alltså, fast med en mer nykter, frireligös och uppstyrd approach iklädd skjorta och polerad akustisk gitarr.
Nå, hur passar det mig då?
Dåligt som satan är svaret.
Dopstunden harmoniserar nämligen dåligt med distade gitarrer, lo-fi-tänk och improvisation. Har aldrig varit någon större supporter av perfektion i musikala sammanhang, men vad gör man inte för goda vänner och gage i form av smörgåstårta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar