I avsaknad av Facebook och andra digitala analöppningar fungerar bloggen som min enda statusförmedlare till omvärlden, varpå oroliga själar nu hört av sig och undrat ifall 11 dagars blogguppehåll beror på dödsfall. Så är dock inte fallet. Jag lever, om än knappt.
För två veckor sedan inträffade nämligen det ofattbara. Min dator smittades av ett otäckt och okristligt virus, vilket gjorde den totalt obrukbar. Omställningen blev total. Vem skulle jag nu äta frukost, lunch och middag med? Vem skulle nu förmedla livsviktiga och streamade fotbollsmatcher till mig? Och vem skulle nu värma mina kalla knän i decembermörkret?
Flera dagar försummades i sängen där jag apatisk lät undersöka takets vita kulör medan min kost enbart bestod av ingefärsvin, snabbnudlar och sporadiskt navelludd. Efter några dagar gick jag – oduschad och skörbjuggad – och vaccinerade mig, i hopp om att motgiftet även skulle driva ut de onda andarna ur min oskyldiga laptop. Ingenting hände, förutom att min vänsterarm började värka och agera motsträvigt.
När allt såg hopplöst ut upptäckte jag Dells inbyggda återställningssystem (Prisa märkesdatorer!) som på tio minuter kurerade min livskamrat och därmed också tillgängliggjorde alla mina digitala förnödenheter. Och lika plötsligt som jag försvann är jag tillbaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar