Ramlade över No Doubts skiva Tragic Kingdom på Spotify. Det är otroligt hur man på några sekunder kan slungas 12 år tillbaks i tiden. Nästan så jag kan känna smaken från min Flinta-läsk och Champion-tröjans två överflödiga storlekar. Bussen skulle ta klassen de 18 milen till Saxnäs och ett läger för att sammansvetsa oss inför högstadiet. Jag och Henrik hade en hörlur var, Gwen Stefani var fortfarande cool, det var vår, lite sol, och freestylens band rullade i takt med bussens sommardäck. Vi oroades inte över arbetslöshet och hyreshöjningar, bara hur vi skulle lyckas få in täcket i påslakanet när vi väl kom fram.
Om ytterligare 12 år är jag 36. När jag då lyssnar på Bon Ivers For Emma Forever Ago kommer jag att minnas en tid av vinbryggning, spruckna jeans och kustbussen. Sådan är den; musiken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Musiken är en Proustsk madeleinekaka... Fint skrivet!
Du har ett enastående minne Anton, så mycket är säkert.
Skicka en kommentar