Ingen rök utan verklighet

Det här är på något sätt min bild av Örnsköldsvik. Staden är som ett enda stort jävla industriområde, alternativt skräpigt hamnområde. Samtidigt kan jag inte annat än fascineras av detta kolossala fabriksmonument. Genom bussens skitiga rutor ser jag oräkneliga rör och skorstenar. Jag undrar om någon egentligen vet deras funktion, eller om de bara är slumpmässigt utplacerade för syns skull. Plötsligt slås jag av en påtaglig känsla av konkretism, samtidigt som fabrikens ogästvänliga odör når mina näsborrar. Här tillverkas något.

I ett sönderpratat informationssamhälle med kavajprydda och klichéstinna konsulter, daytraders och diverse odefinierbara nätverk är det en lättnad att beskåda denna öststatsvariant till industri. För jag vet att på något utslitet rullband ligger en högst verklig och greppbar produkt färdig för konsumtion. Det känns skönt.