För några år sedan undvek jag riktiga namn i min telefonbok. Mina vänner fick exempelvis heta Def Lepard (ja, med ett p), Svanlöfs Kommun, Sally von Falcon och Balsamboy, utan några logiska anledningar. Det hela gick emellertid överstyr när jag ibland inte kom ihåg vem som var vem. Att erinra sig om att Kenneth egentligen hette Simon var förstås svårt, men jag gillade det. Jag gick antagligen omkring och småfnissade hela tiden.
Därför suckar jag nu uppgivet när jag bevittnar min totalt fantasibefriade telefonbok. Där står nämligen namnen prydligt och korrekt uppradade med både för- och efternamn. Jag har lust att genast döpa om dem till Kassler, Sanna Bråding, Uno i Rederiet och Henning med ytspänning. Men det verkar finnas en spärr. Kan det vara så illa att det är vuxenheten som infiltrerat min pubertala hjärnlob?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar