Precis som i världsekonomin är det tuffa tider även i min småskaliga vinfabrik. I förrgår tappade jag om ingefärsvinet och saftvinet för att bli av med den onda bottensatsen. När jag öppnade locket till ingefärsvinet möttes jag av ett ammoniakluktande knytnävsslag, och jag förstod redan då att jag skapat ett monster. När smaklökarna sedermera vågade sig fram till skapelsen var första intrycket klart godkänt. Men efter några sekunder knackade eftersmaken på dörren. Den spred en märklig arom med inslag av smör, olja, nötter och trä. Vinet var bland de konstigaste och mest svåridentifierade som någonsin simmat runt i min gom. Förmodligen kommer jag hädanefter att få ha mina flaskor i fred.Det var i alla fall mycket upplyftande att Johannes verkade tycka att vinet var gott:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar