Precis som före detta fångar kan ha svårt att acklimatisera sig till ett liv i det fria, har jag problem med övergången från ett tempofattigt studentliv till arbetslivets oändliga antal timmar. Jag saknar humanisthusets kloakdoftande och ansvarsbefriande närvaro, sporadiska föreläsningar och meningslösa hemuppgifter.
Jag har blivit institutionaliserad. Som en sengångare går jag omkring med villfarelsen att dagen består av maximalt tre timmars arbete och minst två nödvändiga pauser innefattande universitetets magsyra till kaffe. Fyra års indoktrinering har satt sina spår och mötet med verkligheten blev minst sagt obehagligt.
Jag mötte väggen. Den föregicks av sina illvilliga fränder ansvar och självdisciplin. De log hånfullt medan jag tog mina första osäkra steg i Dragonskolans och verklighetens korridorer. De visste att jag var ett enkelt offer, skapat av akademiska figurer i manchesterkostymer och uppfödd på trygghetens behagliga tempo och begränsade studiebidrag. De behövde inte attackera mig. Bara titta på mig och peka. Peka på väggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar