”Ska han fortsätta som om ingenting hänt?”
Ja, det vore väl lämpligt. Speciellt då scenariot ser ut på precis det sättet. Nämligen att ingenting hänt.
Mitt examensarbete skulle dock vara någorlunda mer tillfredsställt om det ”hänt” mer även på den fronten. Jag känner mig för stunden studiemässigt blockerad då jag insett innebörden i att jag resterande termin kommer att läsa i dubbel takt (alltså 200 %). Då den ena kursen dessutom är en praktikkurs blir den reella studietakten snarare 260 %. Därför sitter jag i skrivande stund och försöker förlika mig med tanken samt utarbetar överlevnadsstrategier för våren.
Det går sisådär.
Med all rationalitet och logik man genom åren blivit itutad bör botemedlet mot stress och arbetsbörda vara att verkligen sätta igång med arbetet på momangen. Sätt dig ner och transkribera dina intervjuer, din arbetsskygga och kaffeslukande skadedjur till student! Är det här en del av forskningsprocessen frågar jag mig själv samtidigt som till och med Big Brother verkar mer lockande än Word 2003.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vadan denna ofattbara studietakt?
Min samhällskunskapsdel består ju av fristående kurser och då måste jag göra VFU till den. Studievägledaren tyckte det var en bra idé att lägga den samtidigt som ex-arbetet. Och det är det ju egentligen... även om det inte känns så nu.
Aha, jag förstår, fan vad jobbigt ändå. Måste du skriva en VFU-rapport då OCKSÅ, utöver examensarbetet?
Om jag har förstått studieguiden rätt så är det TVÅ VFU-rapporter på sammanlagt 4500 ord. Funderar på att anlita spökskrivare.
Fy fan vad segt. Men du kan bajsa, Anton. Minns att vi skrev 2 A4-sidors tolkning av Tranströmers haikusamling "Den stora gåtan" under Lyriken. Jag vet att du kan bajsa
Haha.. jo, sicken jävla "bara-för-att"-uppgift det var!
Skicka en kommentar