Ännu en gång har Madelenes cykel misshandlat mig. När jag i lördags skulle trampa igång fanskapet hoppade kedjan, varpå min bröstkorg slungades med en ohälsosam kraft mot styret. Slaget fick mig att tappa andan och närapå fattningen. Jag ville i det ögonblicket nämligen, med lämpligt tillhygge, göra cykeln för evigt obrukbar.
Men är det någon som i dag är obrukbar så är det jag.
Det måste väl ändå ha rykt några revben tänker jag. Men självutnämnda läkare i min omgivning är skeptiska och menar att ”om något revben skulle vara av skulle du ha så djävulst ont”. Jag känner mig dock lite osäker på denna definition av smärta. Jag kanske bara har ”ont”?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Apropå ingenting: fin powerrefräng på The director of the past, Anton!
Men tack!
Försökte fånga lite av känslan i Guided by Voices låt Motor Away.
Skicka en kommentar