Hemvändarhelgens ofrånkomliga kretslopp

Det här med hemvändartillställningar är jag lite kluven inför. Det är därför med skräckblandad förtjusning jag i kväll kommer att knalla till Holmen gungar, Sorseles stora festival där vi slåss med myggen och ibland också med oss själva.

Jag kommer möta människor jag gått i samma klass med, byggt lego med och sparkat boll med. Gemensamma intressen, och således också gemensamma samtalsämnen, ter sig inte längre lika naturliga. Därför blir samtalen ofta en ohälsosam tomgångskörning där vi plikttroget, och något förskönat, redovisar var vi bor och vad vi i nuläget sysslar med.

För en person med, en visserligen kontrollerbar mängd, social fobi är alla dessa möten tämligen påfrestande. Jag ska inte sticka under stolen med att sådana här kvällar kräver sin promillehalt, och jag lyckligtvis inte är ensam om att praktisera denna teori. I slutändan har alkoholen påverkat oss till den grad att vi alla glömt var vi bor och vad vi gör. Så nästa möte blir en repris av ett program som vi inte minns att vi har sett.

Skål. Nu börjar det.